Jag har en gymnasial utbildning, men det är också allt. Någon finläsning blir det med all sannolikhet inte. Jag lovar dock att aldrig särskriva. Jag bor för tillfället i Singapore och har gjort det sedan 9 månader tillbaka, vilket gjort att jag börjat följa svensk press för första gången i mitt liv. Innan du läser vidare borde du kolla upp hur en exorcism kan se ut. Det är lite i den tonen jag föreställer mig resten av inlägget. Diverse okontrollerade spyor i krä(n)khinken.
- Ingen bryr sig om vad du tycker om Håkan Hellström. Man får faktiskt tycka vad man vill. Du behöver bara hålla käften när du tycker saker ibland. Jag är ingen uttalad Håkanfantast men nog fan smäller det högre än den techno med samplade chipmunk-röster som du lirar i epan.
- Ja, vi vet att du inte tycker om SD. Du är skitduktig, en stark förebild och allt sånt. Något jag finner ytterst attraktivt är dock de människor som lyckas bevara sina åsikter och hålla de för sig själva. Människor som förstått att de fan inte behöver bevisa ett skit, oavsett vilken sida de står på.
- Minns ni när ni för första gången insåg att era föräldrar inte hade svaren på allt och att vuxna människor faktiskt kunde göra fel? Jag tror att jag var runt 12 när jag började förstå att vuxna människor också hade varit 12 en gång i tiden och att vissa vuxna till och med stannat där. Kunde då aldrig i mina vildaste fantasier ana att det var toppen av ett isberg och hur lyckligt jävla lottad jag var med mina föräldrar. Folk födda före 1980 ska fan inte ha något med sociala medier att göra. Vet du med dig att du sköter det okej så litar jag på dig. Det är lugnt.
- Yttrandefrihet kan missbrukas. Som en mycket god vän till mig en gång uttryckte sig; "De borde fokusera mer på att hålla käften." Jävla knastrumpeter.
Jag får skriva vad jag vill. Adjö!
